14 november 2008

Fredag: Jag, Marcus, Tacos och Idol


Ja då var ännu en dag avklarad...
Har sovit ganska bra inatt...behövde bara gå upp 2 gånger.
Vaknade dock ganska tidigt men drog mig till kl 8.00 då det var helt mörkt och ös regnade.
Idag jobbade Marcus till kl 17.00 skönt att inte vara ensam hemma en kväll till. Han är ledig hela helgen. Tobias och Emma skulle komma till oss idag men Emma blev sjuk så nu kan vi äta tacos hela helgen. Hade precis hackat alla grönsaker och förberett när Marcus ringer och säger att de inte kommer...ja ja det var ganska skönt med en lugn hemma kväll bara vi två och Idol.
Det börjar närma sig kom vi fram till idag. Om ett par veckor är vi föräldrar! Det är svårt att ta in de orden FÖRÄLDRAR. Man kan nog aldrig riktigt förbereda sig förän lillan kommit till världen.
Fick rabatt kuponger från Libro idag, redan? Ska man börja samla nu? Ja nu blir vi snart en till i huset inga dyra kläder och onödiga köp mer.
Jag mår faktiskt förvånansvärt bra. Var ute en sväng med svärmor idag och tog en fika. Hon är så gullig. Hon ringer varje dag och frågar om allt är bra.Sedan jag låg inlagd på sjukhuset har hon varit väldigt orolig...det kan man förstå gud det är ju första barn barnet klart hon vill att allt ska gå bra. Mig gör det inget att hon ringer. Någon dag har hon tom kommit hem till oss för att städa och hjälpa till...visst är man osmidig men nej det får hon inte göra...det klarar vi själva. Klart man är tacksam men dammsuga och städa får faktiskt Marcus göra...stackars svärmor Karin. Nej nu är det väl dags för kvällens höjdpunkt att se vem som åker ut i Idol...hoppas faktiskt på Johan kan inte med honom. Nej det är inte ett favortiprogramm men vad ska man se och göra???
Lovar att lägga upp lite bilder på mage och ultraljud imorgon har bara inte orkat idag....puss ochkram!

13 november 2008

Cravings


Ahhh blir tokig måste bara ha GB Sandwich hela tiden....

Min vardag...

Sjukskriven kan låta kul och framförallt skönt för en del.....ja vem har inte velat stanna kvar i sängen en mörk höstmorgon? Men efter en tid blir vardagen faktiskt ganska grå.
Eftersom jag knappt gör något på dagarna blir kvällarna inte långa....ja vid 21.00 kan jag lätt vara i säng...ja inte när Marcus är hemma...
Låter kanske skönt men tro inte att natten blir lugn och skön nej då hade det inte varit för alla toalettbesök hade jag sovit som Törnrosa....ahhhh lilla pyret trycker ju på blåsan så man tror att man ska spricka...ja ibland hat jag tom vaknat och märkt att jag legat och hållt mig extra länge för att jag helt enkelt inte orkar gå upp, Sen när man väl ska ta sig upp får man rulla den stora magen från ena sidan till den andra för att ens kunna ta sig från sängen. Ja magen är fin och jag är stolt över den men gud vad skönt det ska bli att slippa den sen.
Vaknar vid 8.00 går upp gör mina sedvanliga medicinska rutiner...urinprov blodtryck och järntabletter ska tas, efter det frukost.
Ja sen blir det lite tv och dator. Jag ska inte säga att jag har tråkigt varje dag men eftersom jag är beordrad vila kan jag inte göra så mycket....men ibland blir det att jag åker till stan med mamma. Vi underhåller varandra jag och mamma. Hon är sjukpensionär och dessutom är mina föräldrar grannar med oss....så vi umgås faktiskt en hel del. Vi delar mycket i alla fall de senaste åren har vi blivit väldigt nära vänner...
Idag är Marcus hemma han är min hushållerska...han tvättar städar och gör allt.Man är ju inte direkt smidig.
Imorgon kommer Tobias en kollega till Marcus och hans sambo Emma hem till oss på middag däför är städningen just nu i full gång....nej nej jag har faktiskt lagat middag idag till oss så helt värdelös är jag inte. Jag får väl ta mig an lite av städnigen sen blir det ett skumbad innan sängen kallar.....vi hörs imorgon kram på er

12 november 2008

Han är mitt allt....



Marcus är min sambo det är vi som har gjort detta underbara mirakel som finns i min mage. Att han ska bli pappa är något han verkligen är gjord för. Han har allt en riktig pappa ska ha... Sedan dagen då stickan visade positivt har han längtat han tycker tiden går väldigt långsamt...hade han fått välja hade han velat att lill tjejen skulle komma ut på en dag.... Jag är lycklig....jag har världens bästa man och han ska bli pappa till vår dotter och den dagen då hon föds kommer jag bli världens lyckligaste.
Vi har varit tillsamans länge vi känner varandra väldigt bra....
Han är mitt allt... min älskling och min allra bästa vän...

En lång historia kort.....



Alla säger att vara gravid är det underbaraste som finns och att man bara njuter....FEL!!!

Jag måste vara en av de få här i världen som inte tycker det är sååå jätte kul....


Att denna resan skulla kännas som en evighet trodde jag inte....

Den 6/5 tog jag testet som visade sig vara positivt....ja första reaktionen....hmmm jag ska bli mamma vi ska bli föräldrar.

Jag staplade ut till Marcus min sambo och bara grät....av lycka förståss, han trodde givetvis det hade hänt något....och ja på sätt och vis hade det ju det....men inget hemskt.

Jag är gravid....och varför gråter du sa han???

Han blev givetvis chockad men glad....detta var ju något vi planerat ett tag...

Men att resan skulle var såååå lång och jobbig kunde jag aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig.

En graviditet ska vara mysig....man får se sin mage växa och bara njuta av de dagar innan pyret kommer till världen.

I vårat fall har denna resa dels så klart varit mysig men inte helt njutbar...

I början var allt frid och fröjd...jag var så glad att jag bara ville berätta för hela världen att vi var gravida men med respekt för Marcus gjorde jag inte det...han ville vänta ett tag och det var väl bäst det kan jag känna idag.

Allt är så osäkert i början jag var ju trots allt bara i vecka 8 när vi fick det glada beskedet.

I vecka 12 berättade vi för våra föräldrar...man kunde inte heller smyga på jobb så mina närmsta kollegor och min chef fick också höra den glada nyheten...

Foglossningarna startade tidigt...men efter allt läsande i tidningar och på internet kom inte detta som en överraskning...då jag haft problem med ryggen innan.

I juli blev jag sjukskriven 25 procent.

I vecka 22 var jag på jobb och kännde mig inte alls bra en hemsk smärta på vänster sida kom och blev allt mer och mer smärtsam...

En taxi till sjukhuset och kvinnokliniken med detsamma...

Smärtan visade sig vara en förstorad njure på min vänstra sida....nej inte igen NJURSTEN....varför nu tänkte jag???och varför nu när jag är gravid?(kan tillägga att jag haft det innan)

Jag blev inlagd med det samma och under 2 veckors tid var jag inlagd och blev opererad, detta hade inget med graviditeten att göra.

Även om tankarna snurrade kring min lilla bebis i magen sa läkarna att detta inte påverkade min graviditet och bebisen....

Det tog inte många veckor innan sammandragningarna och värkarna satte igång...i vecka 28 blev jag inlagd igen för hotande förtidsbörd.....vår lilla flicka ville komma ut innan beräknat datum...

Ytterliggare 2 veckor fast nu på BB

Nu är jag äntligen hemma 100 procent sjukskriven fram till vecka 37.

Är idag i vecka 33.....och längtar så klart enormt efter vår lilla tjej....

11 november 2008

Hösten är här och jag är igång med min första blogg. Har inte riktigt koll på allt än men det kommer.
Har mycket att berätta....får nog smälta detta lite och återkomma imorgon kram