En lång historia kort.....

Alla säger att vara gravid är det underbaraste som finns och att man bara njuter....FEL!!!

Jag måste vara en av de få här i världen som inte tycker det är sååå jätte kul....

Att denna resan skulla kännas som en evighet trodde jag inte....

Den 6/5 tog jag testet som visade sig vara positivt....ja första reaktionen....hmmm jag ska bli mamma vi ska bli föräldrar.

Jag staplade ut till Marcus min sambo och bara grät....av lycka förståss, han trodde givetvis det hade hänt något....och ja på sätt och vis hade det ju det....men inget hemskt.

Jag är gravid....och varför gråter du sa han???

Han blev givetvis chockad men glad....detta var ju något vi planerat ett tag...

Men att resan skulle var såååå lång och jobbig kunde jag aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig.

En graviditet ska vara mysig....man får se sin mage växa och bara njuta av de dagar innan pyret kommer till världen.

I vårat fall har denna resa dels så klart varit mysig men inte helt njutbar...

I början var allt frid och fröjd...jag var så glad att jag bara ville berätta för hela världen att vi var gravida men med respekt för Marcus gjorde jag inte det...han ville vänta ett tag och det var väl bäst det kan jag känna idag.

Allt är så osäkert i början jag var ju trots allt bara i vecka 8 när vi fick det glada beskedet.

I vecka 12 berättade vi för våra föräldrar...man kunde inte heller smyga på jobb så mina närmsta kollegor och min chef fick också höra den glada nyheten...

Foglossningarna startade tidigt...men efter allt läsande i tidningar och på internet kom inte detta som en överraskning...då jag haft problem med ryggen innan.

I juli blev jag sjukskriven 25 procent.

I vecka 22 var jag på jobb och kännde mig inte alls bra en hemsk smärta på vänster sida kom och blev allt mer och mer smärtsam...

En taxi till sjukhuset och kvinnokliniken med detsamma...

Smärtan visade sig vara en förstorad njure på min vänstra sida....nej inte igen NJURSTEN....varför nu tänkte jag???och varför nu när jag är gravid?(kan tillägga att jag haft det innan)

Jag blev inlagd med det samma och under 2 veckors tid var jag inlagd och blev opererad, detta hade inget med graviditeten att göra.

Även om tankarna snurrade kring min lilla bebis i magen sa läkarna att detta inte påverkade min graviditet och bebisen....

Det tog inte många veckor innan sammandragningarna och värkarna satte igång...i vecka 28 blev jag inlagd igen för hotande förtidsbörd.....vår lilla flicka ville komma ut innan beräknat datum...

Ytterliggare 2 veckor fast nu på BB

Nu är jag äntligen hemma 100 procent sjukskriven fram till vecka 37.

Är idag i vecka 33.....och längtar så klart enormt efter vår lilla tjej....