Förlossningen...

Tänkte berätta om förlossningen och ni som är lite känsliga kan läsa ändå inget farligt..

Den 6/1 åker jag med mina föräldrar på en shoppingtur. Under de timmarna på Burlöv Center får jag ett par starka värkar. Jag tänkte aldrig då att något skulle hända inom 24 timmar.

De var riktigt hemska värkarna men inget mot de som kom senare.

Vi åkte hem och dagen flöt på. Vid 21.00 ringde jag Marcus och sa att han kanske borde komma hem. Han skulle jobba till 1.00 på natten. '

Ringde också förlossningen och sa att jag hade ca 5 minuter mellan värkarna men tyvärr var det inte tillräckligt täta för att jag skulle få komma in.

Det här med att klocka värkarna är ju en vetenskap...nej jag var ingen stjärna på det direkt men jag försökte.

Kl 22.00 kom Marcus hem då hade jag även ringt Lunds KK. Vi var välkomna eftersom jag då inte tyckte att jag kunde hantera mina värkar.

KL 23.00 var vi på förlossningen och ja vad tror ni händer...jo inga täta värkar allt bara stannade...vi fick åka hem.

Glömmer aldrig Marcus blick...fan ingen bebis idag heller...

Den här redan har varit sååå lång och att vi fick åka hem gjorde oss inte gladare direkt.

Det blev Mc Donalds innan vi begav oss hem.

Så klart blev det snöstorm och resan hem som brukar ta 20 minuter tog minst 40 minuter.

Det var då jag fick känna på rikitga värkar....fy fan säger jag bara. Jag höll på att riva ut hela instrument brädan.

Väl hemma var kl 01.00 och vi han precis bara komma hem och sen ringde vi till förlossningen igen. Barnmorskan sa kör försiktigt men kom nu...

KL 02.00 den 7/1 "checkade" vi in på förlossnings rum 8 på Lunds KK.

Ett jätte mysigt rum tonad belysning och musik...

Jag hade redan bestämt att jag inte ville ha den här ryggmärgsbedövningen som alla bara säger är så bra...och ja det är den säkert men en nål i ryggen nej tack.

Jag fick dock en petidin spruta i låret. Ingen bedövning men den gjorde så att jag slapnade av mer.

Sen kom vi till lustgasen och herregud det blev min livräddare. Det var sååå ljuvligt. Därefter blir allt mer eller mindra svart...klart jag var vid medvetandet men smärtan var enorm.

Jag fick tips av min svägerska om att gå in i mig själv och andas rätt och det var ett bra tips. Jag var helt borta.

Marcus berättar saker än idag som jag inte hade en aning om att jag gjort eller sagt.

Jag var tydligen lite otrevlig mot barnmorskan. Jag kom inte ihåg att jag fick stå eller sitta på en stol osv.

Det enda ögonblick jag minns klart är när barnmorskan säger:

Nästa värk krystar du tre gånger....därefter kom vår underbara dotter till världen

Förlossningen tog ca 4 timmar from det att vi kom in till förlossningen tills Filippa är född.

Den 7/1 kl 05.48 föddes Filippa Ella Ejma Nyberg...(ja hon fick Marcus efternamn trots vi inte är gifta)....jag fick ge mig eller snarare i hopp om att vi en dag kommer gifta oss....

4290 g och 54 cm lång en bastant liten dam.

Ett underbart ögonblick som man aldrig glömmer. Den 7 januari 2009 var den bästa dagen i mitt liv...det var den dagen vår dotter föddes.