Älskade farmor

Helt tyst är det i huset nu....Filippa sover hunden sover och Marcus sover sött. Har plockat undan lite ätit frukost hos mamma och pappa och tom tagit en liten promenad och en dusch...Ibland räcker tiden bara inte till insåg att jag inte hann duscha igår trots att jag inte gjorde något speciellt.Nu passar jag på att skriva innan lill tjejen ska till BVC.

Tänker mycket på min stackars farmor. Hon är 95 år och är just nu på ett rehabiliteringsboende pga att hon ramlade och bröt lårbenshalsen. Detta var ett par veckor sedan och har hon tur får hon snart komma hem. Min farmor har alltid kallats stålfarmor. Hon var ute gick raskt cyklade och tom körde bil tills för 2 år sedan då la hon det på hyllan. Hon har aldrig haft någon sjukdom och kan ni tänka er under 95 år var detta första gången hon låg på sjukhus...herregud jag är redan uppe i ett tiotal och är bara 29 år...hur ska detta sluta kan man då undra.

Trots sina många år är farmor en hjälte i mina ögon. Min farafar gick bort för många år sedan och hon bor själv i en 200kvm villa med både ovanvång och källare. Lagar mat och städar själv ingen hemhjälp alls.

Tänk att få leva i så många år utan varit sjuk vilket liv så många härliga minnen.

Man hoppas verkligen man får ett sådant berikat liv med barn, barnbarn och tom barn barns barn. Vi får väl se hur länge hon finns hos oss med tanke på att hennes mamma blev över 100 år... kommer säkert farmor bli kvar hos oss länge...älskade farmor!